Tryggheten bortom säkerheten i mina kvarter... (signerat Johan Flyckt)

Under veckan var jag med om något som alltid stärker min tro på människan som en social varelse med behov av sammanhang.

Jag hade förmånen att vara med när diakonen Ingrid Franzon ledde ett samtal om ”Trygghet ur ett annat perspektiv” i Edsberg där jag bor. Upplevelsen fick mig att gå hem och sortera mina anteckningar från mötet, och att bläddra i gamla anteckningar jag gjort under snart 20 år på temat i min roll på Hyresgästföreningen. Resultatet växte till en gigantisk Mind-Map med lika många frågor som svar.

Är trygghet och säkerhet samma sak?
Idag är det kanske att slå in öppna dörrar för vissa men jag tänker ändå börja den här diskussionen från början genom att reda ut begreppen trygghet och säkerhet. Detta eftersom jag under mitt yrkesliv suttit i ändlösa diskussioner där fastighetsägare, kommunala tjänstemän, politiker och konsulter från säkerhetsindustrin bjudit in till möten. Det gemensamma för alla dessa möten har varit att fastighetsägare, kommunala tjänstemän och politiker inte förstått skillnaden mellan begreppen och anklagat mig för att fastna i semantik. Alltmedan representanter från säkerhetsindustrin sett hur jag riskerar att förstöra deras affärsidé som bygger på att göra pengar på människors rädsla. Därför har de på olika sätt anklagat mig för att driva olika agendor. Ibland har jag varit för vänster och ibland har jag varit kulturradikal, allt beroende på säkerhetskonsulternas intellektuella förmåga.

Naturligtvis snuddar begreppen trygghet och säkerhet vid varandra då vissa grundläggande förutsättningar för trygghet kan vara säkerhet. Men rent filosofiskt menar jag att även säkerhet kräver vissa förutsättningar i form av trygghet. Och det är det denna krönika kommer att handla om. Låt oss därför ställa oss tre inledande frågor;

1.    Varför kan det t ex vara så att du sitter i ett atombombssäkrat skyddsrum och är fullständigt otrygg medan du ligger på operationsbordet med femtio procents chans att överleva och känner dig helt trygg?

2.    Varför vågar inte vissa medborgare i min förort i Edsberg gå och handla efter mörkrets infall medan medborgare Stockholms farligaste kvarter på Södermalm och runt Stureplan är helt trygga?

3.    Varför sitter folk på sociala medier och spyr ut sin ångest kring att Sverige har blivit så farligt samtidigt som de bokar semesterresor till några av världens farligaste länder? Alltmedan Sverige ligger på ca 130 e plats när det gäller farlighet medan några av våra populäraste resmål ligger topp 20 på samma lista.

Svaret på dessa ledande frågor är att kopplingen mellan trygghet och säkerhet inte är varken given eller fullständig. Boverket har gjort ett ganska lyckat försök att beskriva vad som är trygghet i ett bostadsområde. Här beskrivs också tydligt varför kopplingen mellan begreppen är given;

-Trygghet är den känsla som utlöses när en individ tolkar en fysisk miljös utformning och användning genom att sinnesintryck kombineras med såväl egna erfarenheter som med andra individers eller mediers beskrivningar av risken för att utsättas för brott eller hotfulla situationer. (Boverket)

Vad är problemet och vad gör vi?
Vilken utpekad förort du än kommer till så är mötena om den växande otryggheten ungefär likadana.

- Först har kommunens tjänstemän bjudit in polisen som berättar hur farligt det är i området

- Sedan får fastighetsägarna peka ut hur de ser på problemet och hur synd det är om dem

- Sedan kommer kommunens politiker och berättar att de minsann tar situationen på allvar och att de har en lösning

- Sedan kommer den fantastiska säkerhetskonsulten och berättar vilka fantastiska lösningar hen har

- Sist tvingar fastighetsbolagen Hyresgästföreningen att förhandla fram hyreshöjningar för de hyresgäster som bor i de fastigheter där säkerhetskonsulten installerar sina fantastiska lösningar

Allt i ett myller av ord kring att vi behöver fler poliser, fler lås, fler vakter, fler kameror, fler larm, hårdare straff, fler förbud och för säkerhets skull hårdare IT-kontroll. Alla går hem från mötet och känner sig nöjda med mötet. Medborgarna känner sig nöjda trots de ökade kostnaderna eftersom makten i alla fall gör något. Men redan efter nästa Facebooktråd om ett inbrott eller efter nästa tidningsartikel om en skjutning är den obehagliga känslan tillbaka.

Under samtalet som Ingrid Franzon ledde kring andra perspektiv av trygghet satte hon ord på varför det inte fungerar. Det handlar inte om att blunda för brott som begås, i Edsberg hade vi nyligen en fruktansvärd misshandel, utan det handlar om att förstå varför vi blir rädda för att gå ut efter ett brott i Edsberg men inte runt Stureplan. Med exempel från WTO visade Ingrid varför säkerhetsåtgärder inte leder fram till en hållbar lösning på otrygghetsfrågan. Det är helt enkelt helt andra saker som gör oss trygga än vad som finns i säkerhetskonsulternas portfölj.

Världshälsoorganisationen WTO säger så här om våra behov för att uppnå trygghet och välmående;

·        ANDLIG KONTAKT: -kontakt med något större som hjälper en att uppleva trygghet och tillförsikt.

·        MENING OCH SYFTE MED LIVET: -att det finns ett speciellt syfte med att just jag lever.

·        UPPLEVELSE AV FÖRUNDRAN ÖVER TILLVARON: -att man kan känna inspiration och tacksamhet inför sin omgivning, till exempel naturen, konst och musik.

·        HELHET: -att tankar, känslor, handlingar, kropp, psyke och det andliga är en enhet.

·        ANDLIG STYRKA: -att hitta sätt att komma igenom det som är svårt och känna glädje i livet.

·        HARMONI OCH INRE FRID: -att vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn.

·        HOPPFULLHET OCH OPTIMISM: -att ha en framtidstro även när livet är svårt.

·        EN PERSONLIG TRO -(behöver inte vara av religiös art) som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet.

Det för oss till några avslutande frågor att bära med sig
Det jag i min krönika försökt säga är inte att vi inte behöver några som helst säkerhetsåtgärder. Men tänk om våra säkerhetsåtgärder leder oss fel fast de kanske i sig är relevanta. Ett konkret exempel kan vara när du går på Stockholms Central och ska ta tåget. Plötsligt hör du i högtalaren ”-OBS Låt ingen okänd hjälpa dig med ditt bagage på tåget, vi har ficktjuvar i området”. Samtidigt ser du en ensam pappa med barnvagn, väskor och gud vet allt som inte kommer ombord. Eller kanske en äldre kvinna som inte får ombord sitt bagage på tåget. Det har i alla fall hänt mig att jag inte vågat fråga om jag ska hjälpa till. Min fråga till dig som läsare är då om Sverige på det sättet blivit tryggare eller otryggare?

Här är ett litet frågekit innan vi ropar på ökad säkerhet.

- Vad händer med oss om vi behandlar trygghet med säkerhetsåtgärder?

- Vem tjänar på vår otrygghet, politiskt och ekonomiskt?

- Är det säkerhet som ger trygghet eller trygghet som ger säkerhet?

- Mår vi bättre av de åtgärder vi planerat?

- Vad säger mina svar på ovanstående frågor om min världsbild och grundtrygghet?

Jag har inte själv svaren på dessa frågor och de är olika i olika enskilda fall. Problemet är att vi aldrig problematiserar utan vi ropar rakt ut utan att tänka.

Johan Flyckt