Flera svenska kommuner inspireras av rivningarna i Danmark.

Detta handlar så klart bara om allmännyttiga hyresrätter, miljonprogramsområden och så kallade utsatta områden. I Eskilstuna och Kristianstad vill man riva sådana bostäder och i Landskrona har man redan gjort det.

Orsaken? Jo, man vill minska segregationen och brottsligheten. Ungefär som om de mänskliga egenskaperna satt i husväggarna. Här har det ju inte tänkts färdigt på långa vägar.

Tanken är vidare att ersätta de allmännyttiga hyreshusen med blandad bebyggelse, så ska problemen liksom vara lösta.

Egentligen är det ju tvärt om – detta skapar problem istället för att lösa.

För det första. Det blir väldigt dyrt att riva och sedan bygga nytt. De resurserna kan användas bättre.

För det andra. Vi har en mer eller mindre akut bostadsbrist i riket, och borde satsa på att bygga bostäder och inte riva.

För det tredje. Var ska de som bor i dessa områden idag ta vägen med tanke på bostadsbristen?

Ytterligare ett argument är att forskning visar att denna metod inte fungerar då den har prövats i andra länder.

Vi får nog jobba med det vi redan har om det ska bli något gjort. Gårdsten i Göteborg är ett utmärkt exempel på det. Området var tidigare det sämsta alla kategorier i Stor-Göteborg. Istället för att riva bildade allmännyttan ett nytt dotterbolag för Gårdsten och som fick i uppdrag att utveckla lokalsamhället. Och det gjorde man.

I dag finns det 1 500 hyresrätter fler i Gårdsten än innan och brottsutvecklingen har kraftigt gått ner.

Orsak? Jo, i Gårdsten jobbade man främst med människorna som bor i husen, och inte själva husen.