Jeanette Anderssons krönika juni och juli 2024

Vi bor mitt i ett ROT projekt. ROT står för Renovering Ombyggnad Tillbyggnad. Det är en utmaning. En utmaning som vi tar med vår hyresvärd Sollentunahem. En utmaning som vi tar med alla boende. En utmaning som vi tar med byggherren M3 Bygg.

Vi bor i ett mycket trivsamt och fint område, Klasro, som byggdes i mitten på 60 talet. Tak, fönster, isolering, el, kök, badrum … allt utan åtgärd under 60 års tid. Det förstår alla att våra hus behöver en ordentlig upprustning när underhållet varit så gott som noll under alla dessa år.

Nu har jag bara bott här i sju år så jag har fått återberättat om alla gånger Sollentunahem tänkt starta med takbyte, fönsterbyte. Men inget blev det. För fyra år sedan kom det äntligen igång. Vi bildade av en samrådsgrupp med hyresgäster och Sollentunahem. Under dessa år har vi hunnit med 17 möten då vi sött och blött behov och önskemål. Hyresförhandlingar som drog ut på tiden men landade med en åtgärdslista och en hyra som vi kom överens om till slut. Vissa delar fick vi inte gehör för som att ingen behöver parkett i sitt kök. Men det blev det och i alla rum dessutom! Det vi fick igenom var två nivåer av renovering, totalrenovering eller med frånval (endast kök och badrum förutom det nödvändiga).

Evakueringen startade i november och hela första huslängan tömdes. Efter sex månader så fick alla flytta hem igen. Förväntansfulla och glada efter år av längtan efter bättre isolering, nya fönster, nytt kök, badrum i modern standard. En totalrenoverad lägenhet som är värd hyresökningen.

Oj så många ledsna och besvikna hyresgäster vi fick. Listan med fel och brister är lång. Nu har vi den utmaningen att få åtgärdat allt som inte blev bra. Rena byggfel, slarv och inkompetens. Sedan har vi fem huslängor kvar och vårt arbete fortsätter i några år till.

Det som ändå kan lyftas är gemenskapen. Allt detta arbete har gjort att vi lärt känna varandra, hälsar, pratar, umgås, har aktiviteter, hjälper varandra, nya vänskaper. Inget ont som inte har något gott med sig. Det är bara att hålla ihop och göra sitt bästa.

Jag trivs i vårt Klasro. Detta är mitt hem för resten av mitt liv som det känns idag. Det kommer att bli bra men det dröjer. Vi hoppas att vår hyresvärd lärt sig hur ett ROT projekt ska skötas eller inte skötas. En stor del är kommunikation och respekt. Respekt för de boende. Det är våra hem och vårt liv. Många har bott här sedan begynnelsen, sedan 60-70 talet. Bildat familj, barnen har växt upp, nu sitter de i renoveringen som pensionärer. Så detta är våra hem, våra gårdar, våra grannar.

Fortsättning följer.
Ta hand om dig!