Thomas Axelssons krönika september 2021

Tystnad…

Det är fortfarande nästan helt tyst om de bostadspolitiska frågorna sedan den så kallade regeringskrisen på försommaren. Mer om det kan du läsa i min förra krönika.

Men bristen på en bra bostadspolitik påverkar varje dag medborgarna – bostadsbrist, dyra upprustningar, utförsäljningar och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Och så här kan vi ju inte ha det.

Dock finns några ljuspunkter. Dels regeringens förslag om att stärka hyresgästernas ställning vid upprustningar och större renoveringar – inte tillräckligt, men väl ett steg åt rätt håll. Dels det faktum att bostadsbyggandet ökade igen under detta års första sex månader. Inte heller det tillräckligt, men väl en utveckling åt helt rätt håll.

Och när det gäller det sistnämnda så behåller hyresrätten sin position i nybyggandet av flerfamiljshus – betydligt mer än hälften av det som byggs är hyresrätter. Detta är oerhört viktigt då det är hyresrätter som det är störst efterfrågan på. Eller behov av om man så vill.

Vi behöver lagstiftning som stärker hyresgästernas ställning på en rad områden, vi behöver en politik som gynnar bostadsproduktion (varför inte en ny upplaga av miljonprogrammet – och peka med hela armen?), vi behöver en byggbransch som inte biter sig fast i att vara den absolut dyraste i hela Europa, vi behöver politiker som tar bostadsbristen och bostadsbyggandet på allvar, vi behöver en allmännytta som på riktigt får vara just en allmännytta och inte detaljstyrs av klåfingriga lokalpolitiker med dollartecken i ögonen… Listan kan göras längre. Betydligt längre.

I detta nu gör ett tåg, och på det tåget så ska vi vara med. Om inte i loket så i alla fall i en av de första vagnarna. Detta tågs slutstation är valdagen hösten 2022. Just nu och fram till valdagen har vi alla möjligheter att på olika plan påverka bostadspolitiken i en bättre riktning mot resultat som möter medborgarnas behov.